Pristagare 2008

Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet

Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1,5 miljon kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik.

Pristagare år 2008 är Jens Fransson från KTH och Paul Barklem från Uppsala universitet.

Jens Fransson föddes 1973 i Uppsala och tog studenten vid Svenska skolan i Fuengirola, Spanien, 1992  - ett land i vilket han tillbringade tio år av sin uppväxt. År 1993 började Jens Fransson det tekniska basåret för att sedan läsa teknisk fysik vid KTH. Han blev civilingenjör 1999 efter att ha slutfört sitt examensarbete vid Oak Ridge National Laboratory, Tennessee, USA. Åren 1999-2003 var Jens Fransson doktorand vid KTH. Under denna tid fick han även ett Marie Curie stipendium och tillbringade ett halvår vid Institut de Mécanique des Fluides de Toulouse, Frankrike. Han disputerade vid KTH Mekanik 2003, blev forskarassistent vid samma institution 2004 och docent i strömningsfysik 2006.

Fransson beskriver sin forskning så här:

Luftflödet kring ett fordon, pappersmassans rörelse genom valsen i ett pappersbruk, blodflödet i en artär, vinden i ett vindkraftverk och vattnet kring en elitsimmares kropp är alla exempel på strömningsfysikaliska företeelser. Det handlar i samtliga fall om en fluids strömning. Centralt för många av dem är att kunna kontrollera strömningen och reglera om den skall vara laminär (välordnad) eller turbulent (kaotisk). Min forskning handlar huvudsakligen om att utveckla sådana kontrollmetoder och att öka förståelsen för omslaget från den laminära till den turbulenta strömningen. Även om tillämpningsområdena är många, så är min forskning primärt av grundläggande karaktär. I min forskning har jag genom vindtunnelexperiment bl.a. kunnat påvisa möjligheten att med en ny passiv kontrollmetod senarelägga turbulens. Genom att skapa hastighetsvariationer i strömningens tvärriktning med hjälp av specialdesignande störningselement placerade på en yta, kan tillväxten av instabiliteter dämpas och omslaget fördröjas. Detta innebär att motståndet kan minskas på ett enkelt sätt. Upptäckten kan exempelvis bidra till att utveckla bränslesnåla fordon som medför mindre påverkan på vår miljö.  Att bedriva grundforskning handlar dock inte bara om att generera mätresultat, utan också, minst lika viktigt, om att ifrågasätta och vidareutveckla vårt forskningsfälts mätmetoder och forskningsmiljöer. En stundande utmaning är att tillsammans med forskarlag från fyra världsdelar dra frågan till sin spets om hur oberoende våra strömningsfysikaliska resultat är av vår teknik och våra faciliteter. Projektet går under namnet Turbulent boundary layer jamborees. Experimenten kommer att utföras i vindtunnlar belägna vid KTH, University of Melbourne, Australien och Illinois Institute of Technology, USA. Dessa jamobrees skall samtliga genomföras under 2008.

Paul Barklem är född 1973 i Melbourne, Australien. Han studerade vid Queensland University, och blev doktor i fysik 1998. Sedan 1998 har Barklem arbetat som postdoc, som VR-forskarassistent, och nu som KVA-forskare vid Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet.

Barklem beskriver sin forskning så här:

Det mesta som vi vet om stjärnor, galaxer och kosmos kommer av undersökningar av stjärnors elektromagnetiska spektrum.  Atomer som finns i stjärnornas atmosfärer  absorberar ljus, som man ser som spektrallinjer.  Från sådana spektrallinjer kan man lära sig mycket om stjärnor, däribland deras atmosfäriska temperatur, täthet, struktur och kemiska sammansättning.  Att kunna mäta dessa egenskaper med stor noggrannhet är viktigt för att få djupare förståelse inom många områden av modern astrofysik, till exempel stjärnors utveckling, stjärnbildningshistoria, och de kemiska grundämnenas ursprung.  Tolkningen av spektrallinjerna, som är nödvändig för att mäta dessa egenskaper, är helt beroende av förståelsen av atomfysik i de förhållanden som råder i stjärnatmosfärer.  Min forskning innebär att göra avancerade kvantmekaniska beräkningar av viktiga atomiska processer som förekommer i stjärnatmosfärer, och sedan använda dem i modeller för att tolka observationer och därigenom lösa astrofysikaliska problem.

Göran Gustafssondoktorand vid KTH

Varje år utses en innehavare av den fyraåriga Göran Gustafssondoktorandtjänsten. År 2008 gick tjänsten till Jonas de Woul, teoretisk fysik, KTH

Jonas de Woul är född 1982 i Stockholm, tog studenten vid S:t Jacobi gymnasium (Stockholm) 2001 och blev civilingenjör i teknisk fysik vid KTH 2007. Sedan 2007 är han forskarstuderande i matematisk fysik vid KTH.

Jonas de Woul beskriver sin forskning så här:

I teorin för kondenserad materia (fasta ämnen och vätskor) studerar man egenskaper hos system med ett stort antal partiklar, som är starkt växelverkande. I dessa system är det inte de individuella partiklarna som är det intressanta, utan de komplexa fenomen som uppstår på grund av partiklarnas kollektiva samverkan. Exempel som anknyter till min egen forskning är högtemperatursupraledare och ultrakalla atomer bundna till optiska fällor. Högtemperatursupraledare är material vars ledningselektroner blir supraledande, dvs de leder ström utan något som helst ledningsmotstånd. I det andra exemplet har atomer kylts ner till temperaturer strax över den absoluta nollpunkten, där de hålls samman av laserstrålning i ett artificiellt gitter. I min forskning studerar jag enkla matematiska modeller som kvalitativt kan beskriva egenskaperna hos dessa fysikaliska system. Gemensamt för modellerna är att de består av växelverkande partiklar bundna till ett punktgitter. Partiklarna i modellen har förmågan att hoppa mellan närliggande punkter, men kan inte lämna själva gittret. I ett verkligt material skulle gitterpunkterna exempelvis kunna motsvaras av atomer i en metall, medan de hoppande partiklarna är ledningselektroner.

Stöd till medicinsk forskning vid Uppsala universitet

Göran Gustafssons stiftelse stöder medicinsk forskning vid Uppsala universitet, främst genom att under en treårsperiod ge ett väsentligt bidrag till lönen för unga forskare på docentnivå.
Ny mottagare av detta stöd är Robert Fredriksson och Mats Nilsson

Robert Fredrikson är född 1974 i Örebro, men växte upp i Norberg i Bergslagen och tog studenten 1992 vid Brinellskolan i Fagersta. Han blevFil. Mag. i molekylärbiologi, vid Uppsala Universitet 1997, och disputerade i farmakologi 2002 vid medicinska-tekniska fakulteten, Uppsala universitet, på en avhandling om neuropeptid Y receptorer. Efter disputationen arbetade han vid institutionen för husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Sedan 2003 har han varit anställd vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, först med finansiering från Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning i två år och sedan med finansiering i två år från Hjärnfonden. 2007 blev Fredriksson docent i farmakologi vid Uppsala Universitet.

Robert Fredriksson beskriver sin forskning så här:

Medelvikten ökar i hela västvärlden, och fetma blir en allt vanligare orsak till sjukdom och förtidig död. Min forskning handlar om att förstå hur signaler förmedlas i de delar av hjärnan som tar emot och tolkar mättnads- och hungersignaler. Det är känt sedan länge att hypotalamus utgör en väsentlig del av de system som reglerar födointaget, men på senare tid har vi även insett att andra delar av hjärnan är viktiga. De senaste åren har det gjorts stora framsteg med att identifiera ett antal neuropeptider, exempelvis NPY, POMC och Agrp, som mycket viktiga för kontrollen av födointaget. Jag fokuserar min forskning på hur andra neurotransmittorer,som tillexempel GABA, Glutamat och monoaminer, är involverade i födointag. Jag har identifierat ett antal transportörer, som finns på vissa specifika nervceller i hypotalamus och andra områden som har med födointag och belöning att göra, och som verkar kunna styra nivåerna av dessa neurotransmittorer. Nu använder vi genetiska, farmakologiska, biokemiska och histologiska metoder samt transgena möss för att ta reda på funktionen av dessa transportörer i regleringen av födointaget och fetma.

Mats Nilsson är född 1969 i Ängelholm, växte upp i Götene i Västergötland och tog studenten 1988 vid Katedralskolan i Skara. Han erhöll en Fil. Mag. i molekylärbiologi vid Uppsala universitet år 1993, och disputerade i medicinsk genetik 1998 vid medicinska fakulteten, Uppsala universitet, på en avhandling om en ny klass av genanalytiskta reagens kallade hänglåsprober (padlock probes). Efter disputationen arbetade Mats Nilsson vidare med projektet och handledde då två doktorander. Åren 1999-2000 hade han en post doc-tjänst i Holland på LUMC i Leiden, finansierad av den europeiska forskningsorganisationen EMBO. Forskningen där gällde att utveckla hänglåsprobmetoden för analys av enskilda molekyler och celler. År 2001 återvände Mats Nilsson till institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet där han etablerade en forskargrupp med hjälp av en tjänst från Beijerlaboratoriet samt driftmedel från Linnéstiftelsen. År 2002 erhöll han en forskarassistenttjänst vid samma institution, finansierad av vetenskapsrådet. Han blev docent i molekylär medicin 2005, och har sedan 2006 en forskartjänst finansierad först av medicinska fakulteten och sedan av institutionen.

Nilsson beskriver sin forskning så här:

Min forskning syftar till att utveckla nya verktyg förmolekylär analys. Forskningen har en starkt tvärvetenskaplig karaktär med ambitioner att föra ut teknikerna till en klinisk nytta. Metoderna har unika fördelar med en mängd möjliga tillämpningsområden. Ett av de intressantaste är kanske inom cancerdiagnostik och forskning där en in situ genotypningsteknik ger unika möjligheter till högupplöst analys av tumörvävnad.  En annan teknik av stor betydelse för cancerområdet är en teknik som gör det möjligt att extrahera de mest intressantaste områdena i vår arvsmassa för en uttömmande analys avmutationsspektrumet i tumörer till en rimlig kostnad. Jag är också engagerad i utveckling av nya biosensorer som skall ge snabba, känsliga och korrekta svar för t ex infektionsdiagnostik och biodefense. Utveckling av den här typen av analysverktyg har en stor potential att förbättra behandlingen av t ex cancersjukdomar genom att ge bättre underlag för terapival och för att de ger grundforskningen bättre verktyg att undersöka och förstå sjukdomsmekanismer, vilket i sin tur kan leda till nya terapimöjligheter. Forskningen är också strategiskt viktig eftersom den ger svenska forskare tidig tillgång till dessa nya tekniker via tillämpade samarbetsprojekt. Vidare odlas kommersiella möjligheter för svensk bioteknisk, diagnostisk och läkemedelsindustri, vilket redan resulterat i kommersiellt tillgängliga tekniker samt ett lokalt bolag (Olink AB) som jag är medgrundare av.