Pristagare 2007

Gustafssonpriset till unga forskare vid Kungl tekniska högskolan och Uppsala universitet

Priset utgörs av ett forskningsbidrag på sammanlagt 1 miljon kronor, under tre år. Pristagarna är högst 36 år. Prisområdet är teknisk fysik, vilket vid KTH innefattar bl a matematik.

Pristagare år 2007 är Hans Ringström från KTH och Elisabeth Larsson från Uppsala universitet.
 

Hans Ringström föddes 1972 i Stockholm och tog studenten vid Danderyds Gymnasium 1991. Samma år började han vid KTH och blev civilingenjör i elektroteknik 1996 efter ett examensarbete i fusionsplasmafysik. Doktorandstudierna i matematik påbörjade han sommaren 1996, med Lars Andersson som handledare, och blev teknologie doktor 2000. Åren 2000-2004 tillbringade han vid Max Planck institutet för gravitationsfysik för att därefter komma tillbaka till matematikinstitutionen vid KTH som forskarassistent, finansierad av Vetenskapsrådet.

Ringström beskriver sin forskning så här:
Jag bedriver forskning angående matematiska problem som uppkommer när man studerar Einsteins ekvationer i allmän relativitetsteori. Speciellt intresserar jag mig för problemställningar i
kosmologi; studiet av modeller av universum i dess helhet. Standardmodellen av universum utgår från två antaganden; homogenitet och isotropi. Dessa antaganden innebär att för ett ögonblick i tiden ser man ingen skillnad mellan olika punkter i rummet (homogenitet) och man ser heller ingen skillnad mellan olika riktningar (isotropi). Dessa antaganden strider mot vår erfarenhet, men blir rimliga i en skala som är relevant för kosmologi där det är meningsfullt att uppfatta galaxer som små. Om man gör dessa antaganden reduceras Einsteins ekvationer till ett, matematiskt sett, enkelt problem, och man får slutsatsen att universum började med en Big Bang för att sedan expandera för evigt eller kollapsa igen (vissa detaljer beror på val av materiemodeller). De resulterande modellerna stämmer väl med de observationer som har gjorts. Emellertid är de starka antagandena
otillfredsställande och frågan om man får samma slutsatser som ovan när man släpper på homogenitets och isotropi antagandena är av intresse. Får man en Big Bang med godtyckligt starka gravitationsfält? En relaterad fråga gäller ovan nämnda modellers stabilitet. Man kan betrakta Einsteins ekvationer som ett begynnelsevärdesproblem; givet universums tillstånd i ett ögonblick i tiden kan man beskriva universum i dess helhet. Frågan är då: om man tar ett initialt tillstånd motsvarande en standardmodell och stör det lite grand, blir då den resulterande rumstiden ungefär likadan?
Min forskning består av att försöka besvara ovanstående typer av frågor.

Elisabeth Larsson är född 1971 i Ljusdal, tog studenten vid Ljusdals Gymnasieskola 1990, blev civilingenjör i teknisk fysik vid Uppsala universitet 1994 och teknologie doktor i numerisk analys vid Uppsala universitet 2000. Därefter tillbringade hon ett år som postdoc vid University of Colorado, Boulder, USA. Sedan september 2001 är hon

forskarassistent vid institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet. Under tiden som forskarassistent har hon fått två barn, väntar nu ett tredje, och har precis blivit docent i beräkningsvetenskap.

Larsson beskriver sin forskning så här:
Det övergripande syftet med min forskning och beräkningsvetenskap är att utveckla effektiva och säkra metoder för datorsimulering av de matematiska modeller som beskriver verkligheten omkring oss. Konkret leder det till ett forskningsfält med en enorm bredd. Bland mina forskningsprojekt finns exempel på allt från grundforskning om generella egenskaper hos metoder till algoritmer som är skräddarsydda för ett visst problem till mjukvara för användning på superdatorer. Ämnet är också till sin natur tvärvetenskapligt, vilket i mitt fall innebar att jag som doktorand simulerade ljudutbredning under vatten, att jag under senare år räknat på prissättning av finansiella optioner och att jag nu skall starta ett projekt som handlar om global klimatsimulering. Det nya projektet är ett samarbete med Natasha Flyer vid NCAR (National Center for Atmospheric Research), Boulder, Colorado, USA. Idén är att utveckla beräkningsmetoder som bygger på approximation med radiella basfunktioner för simulering av klimatprocesser på jorden. Några av de fördelar som vi förväntar oss med de nya metoderna, jämfört med dagens metoder, är kortare tid för varje simulering, större noggrannhet och större möjlighet att ta med lokala fenomen i simuleringarna. I förlängningen kan de förbättrade metoderna leda till ökade kunskaper om klimatförändringar och kanske påverka världsopinionen.

E-post:  Elisabeth.Larsson@it.uu.se
Tfn: 018-471 2768

Uppsala universitet
Institutionen för informationsteknologi
Box 337
751 05 Uppsala

Stöd till medicinsk forskning vid Uppsala universitet

Göran Gustafssons stiftelse stöder medicinsk forskning vid Uppsala universitet, främst genom att under en treårsperiod ge ett väsentligt bidrag till lönen för unga forskare på docentnivå.
Ny mottagare av detta stöd är Magnus Åbrink.

Magnus Åbrink är född 1964 i Nyköping, växte upp i Oxelösund med omnejd och tog studenten 1984 vid Berzeliusskolan i Linköping. Han erhöll en Fil. Kand. i molekylärbiologi vid Uppsala Universitet år 1990, och disputerade i molekylär immunologi 1997 vid naturvetenskaplig-tekniska fakulteten, Uppsala Universitet, på en avhandling om zinkfingerproteiner vid blodbildning och cancerutveckling. Efter disputationen arbetade han vidare med projektet och handledde då en doktorand. Åren 1998-2000 hade Magnus en EU-finansierad post doc-tjänst (Marie Curie) i Frankrike på IGBMC utanför Strasbourg. Hans forskning där gällde analys av det generella transkriptionsmaskineriet med funktionsgenetiska metoder. År 2001 fick Magnus ansvaret för Uppsala Transgenfacilititet. År 2002 erhöll han en forskarassistenttjänst vid Institutionen för Molekylära Biovetenskaper, SLU, där han 2005 blev docent i medicinsk biokemi. Sedan 2002 har han arbetat deltid på Transgenfaciliteten.

Åbrink beskriver sin forskning så här:
Inflammation är en naturlig försvarsreaktion mot infektion eller skada som bl.a startar med aktivering av mastceller. Mastceller är kanske mest kända för sina skadliga effekter i samband med allergi och astma, då de släpper ut flera proinflammatoriska ämnen. De senaste årens forskning har dock påvisat en mängd skyddande funktioner hos mastceller. Här kan nämnas skydd mot parasitinfektioner och blodförgiftning orsakad av bakterier (sepsis), skydd mot ormgift och bigift samt en viktig roll i kontroll av blodtryck och vävnadsomlagring. Flera av dessa grundläggande upptäckter har gjorts genom studier i mastcellsdefekta möss. Vilka ämnen i mastcellerna som bidrar till de nämnda negativa eller positiva effekterna är dock inte klarlagt.
Min forskning syftar till att förstå funktionen av en grupp proteiner, proteaser, som normalt lagras upp av mastcellerna men som frisätts när cellerna aktiveras. Proteaserna utgör nästan 50 % av det totala proteininnehållet i mastcellen och har troligen en stor effekt på omgivande vävnad när de frisätts. Genom att ta fram proteasdefekta möss analyserar jag nu dessa proteiners roll vid olika patologiska tillstånd. Till exempel har vi etablerat inflammatoriska sjukdomsmodeller för astma/allergi, reumatoid artrit, bullös pemfigoid, multipel skleros och hudcancer. Jag studerar också proteasernas roll vid bakterie- och parasitinfektioner. Målet med min forskning är att öka kunskapen kring de mekanismer som leder till patologiska inflammationsprocesser, vilket kan leda till bättre behandling av inflammatoriska sjukdomar.

E-post: magnus.abrink@bmc.uu.se
Tfn: 018-471 4399, 070-673 65 69

Institutionen för Medicinsk biokemi och mikrobiologi
Biomedicinskt centrum
Box 582
751 23 Uppsala